I och med att jag har ett program på SVT just nu får jag inte ens nämna varumärken fram tills programmet slutat gå på tv plus fyra veckor. Men ni brukar ju överleva t ex tipsa varandra i kommentarsfält osv.
Under tiden kan jag väl berätta om _principen_ kring t ex en helt perfekt blå (kornblå?) jeansbralla. Jag ser framför mig att jag i sommar helst går klädd i något sånt här som jag tänker att en keramiker på sjuttiotalet har. Att den blir lite skitig, man torkar av sig, men så har man ändå samma bralla på kvällen med nån klack. (När man går mellan köket och soffan). Hade man haft bröst som pallade bh-fritt hade det varit klockrent till denna byxa. När det blir lite varmare vill jag ha en krämigt vit t-shirt eller kanske blus till, och långt jäkla hår som blir vågigt om jag sover på det. Försökte komma på caption som gjorde det ok att visa mage men det finns tyvärr ingen. Har dock fött två barn så låt mig va.

Får massor med frågor så här kommer nu allt ni förmodligen kan tänkas vilja veta om allt i bild. Minus handduken som ligger på golvet, jag hade ett pyttelitet tidsfönster där det var sånt här ljus och möjligt med mitt liv i övrigt ok? Orkade inte homestyla och jag ser nu att kaklet ”tvättats” av barnhand deal with it. Men kan vi prata om kvällsljuset, är fan tokig i detta rum.

Det är häpnadsväckande lång tid det tagit men nu har jag alltså äntligen målat fronterna på kommoden. Kommoden som jag ritat och Magnus (känd från klassiker som Vårt kök) snickrat och sedan har ett rätt billigt ehm jag menar ~ prisvärt ~ handfat från en stor byggjätte monterats ovanpå. Även blandare är från ett stort varuhus, vi hade inte obegränsad budget och jag tänkte att den kan jag alltid byta sen om jag stör mig men det har jag inte gjort. Jag kanske egentligen inte kan rekommendera att köpa billiga knock-offs och jag hade gärna handlat mer gediget hantverk, men hittills har det inte varit mer dåligt än att nån grej med duschen pajade och vi fick åka och hämta en ny på garantin.

Snickerierna målade jag med vad som blivit min husfärg som ni som följt detta projekt känner till mycket väl (hunnit bli trötta på?), den går som en varmt gröngrå linje genom hela torpet och den är svår att få tag i nu på grund av brand i fabriken så det du gör är att du tar NCS-koden S3005 G80Y med dig till någon som kan bryta linoljefärg.

När jag ritade (..vad det lät? Ser ni mig framför er vid ett sånt lutat ritbord nu, i en ljus a t e l j é?) badrummet bestämde jag rätt tidigt att handfatet skulle vara just här, mittemot dörröppningen, eftersom en av ytterdörrarna är bakom mig så det är alltså det första man ser när man går in i huset. Jag gillar att man möts av detta snygga samt en (loppisfyndad) spegel som gör att det inte känns så stängt. Dörren in till badrummet, jag vet inte om jag sagt det, är en gammal med hamrat glas och jag älskar den.

Men tillbaka till kommoden, detta ljuvliga ord: Beslagen är trärena knoppar som jag tycker är snyggt mot den målade ytan. Knopplisten i Björk (som tillsammans med toan är det enda i detta rum där jag valde originaldesign, men inte svindyr) har jag betsat för att få in lite värme, badrum kan ju annars bli rätt hårda. Fan, detta hade varit så mycket bättre med lampa ovanför spegeln va? Det ska va en sån som i taket, men tiltad neråt, jag har bara inte fått upp den. Varsågoda för stök i speglingen.  

Den gröna pallen har jag också fått mycket frågor om och den är målad med en färg med NCS-kod s3030-G30Y. Kaninörestolen har jag tyvärr ingen aning om varifrån eller vad det är för färg. Ja det var väl det. Eller undrade ni nåt mer?

Jag hörde nyss av en jag känner som jobbar på bank (I dont speak poor) att kortanvändningen i Sverige gått ner 30% sedan Covid 19 blev ett faktum, och jag vet inte hur ni känt det men jag blev noll förvånad eftersom jag haft en kraftigt minskad lust för konsumtion i allmänhet och kläder i synnerhet. Har mest lagt pengar på fröer på sistone. Men sen när jag och Kalle satt och tittade på nån dokumentär, den om Ted Bundy om jag inte minns fel, så fick jag backa bandet för att kolla en gång till på denna klänning som fladdrade förbi i nåt stock photo-klipp med sjuttiotalsfolk på gatan. Jag måste ha exakt en sån. Och i och med detta väcktes nåt slags behov av att bygga ut sommarkeramikerlooken till att omfamna lite mer hippie fast i så fall med styva tyger som gör klänningen väldigt formbar och stark. Min fråga till er är nu: syr och broderar jag en själv eller? Raggar upp nån på Etsy?

Ja nu.. blev det den undertext som blev.

En gång i veckan poddar jag ju, det har ni väl inte missat. Och goast är ändå att göra det från Acast kontor, men det hålls stängt nu pga pannen. Vad sjukt det är att man saknar sånt här nu? Har inte åkt hiss på .. säkert tio tolv (!)veckor.

Ursäkta men hur kan bilden ovan vara från min gård och inte en extremt upscale airbnb i Sydfrankrike med manglade lakan i ett knarrigt linneskåp? Alltså det är inte från just nu utan förra året men alldeles strax blommar vildapeln igen, den som är huvudansvarig för denna stämning.

Det ligger bara ett par kilometer härifrån, och vi åker förbi avtagsfarten in till dess lilla skogsväg varenda gång vi åker någon stans.

Nej jag menar: matcha dom inte alls. Som tidigare konstaterat i denna blogue är grunden till en lyckad outfit enl mig att stå med en fot i varje spice girl. I detta fall hm.. sporty och Geri?

Det här var några veckor sen så tomaterna har hunnit mycket längre nu men den här bilden var tvungen att komma upp. Eftersom min stil är otrolig? Bootsen har jag tvingat Kalle köpa åt mig second hand, jag är lite rädd för internationella auktionssiter, och jackan är som vanligt ett loppisfynd från LA visst känns det sjukt overkligt att man någonsin har rest till andra länder?

Målade en vägg rosa innan jag hyrde ut radhuset. Hittade ett sista ex av en urtvättad denimklänning innan den tog slut. Köpte en strumpbyxa så jag hann bära den snudd på en gång innan man fick klaustrofobi av nylon, ses i höst jag kommer va livrädd att ha sönder men.

Hatt, Ganni. Kaftan, Minimarket.

En grej som jag sparade för ett tag sedan men som härom dagen seglade upp i medvetandet igen eftersom en av mina vänner nu tvingats att definitivt ställa in sitt bröllop som skulle varit under sommaren, är Elaine Welteroths ”stoop wedding”. För er som inte har termen stoop nära i er SATC-vokabulär menar man alltså själva trappen, farstukvisten eller bron som jag säger. Och för er som inte har Elaine Welteroth nära i er it-girlkatalog är hon den som gjorde Teen Vogue cool (relevant) och digital, och skrivit bästsäljande bok och sitter just nu som domare i Project Runway. Och en kväll i maj ramlade jag alltså in på hennes bröllop via stories eller kanske t o m en livesändning, under galopperande coronaepidemi i just megadrabbade New York. Där hon och hennes fästman Jonathan tvingats inse att det blev till att ställa in drömbröllopet men istället skapade ett inte så dåligt alternativ med ledorden gräv där du står typ. En klänning rotades fram ur garderoben, en präst ringdes upp via zoom, några extremt stylish (men allvarligt vem har ett sånt munskydd) kompisar dök upp och så var det ett bröllop ändå. Love could not be cancelled. Lider verkligen med er som tvingas skjuta på eller ändra era bröllopsplaner i sommar men kanske finns inspiration att hämta här. Jag menar om ni inte känner minsta lilla pepp av att se denna video? Glöm inte att bjuda mig om det blir fest på själva gatan dock, dröm att göra det nån annan gång än bara på väg hem från fest (åh fest, minns ni det konceptet).

Bilder från Elaines instagram

Herregud vad det surfades och nätshoppades på nätterna under graviditet och amning. För er som inte varit där kan jag berätta att det finns inget jag svär i n g e t tråkigare än att ligga vaken pga gravidkrämpor och då är det ibland lätt hänt att man snubblar över en 70%-rea och klickar hem en Jaquemus-blus (en Jaqueblus?) fast man inte kan ha den förrän 1.5 år senare men vad bra man mår av att hitta den då. Plus att jag älskade hans kollektion La Bomba och såg det pyttelite som en investering men jag vet det bara är BS jag intalar mig själv.

ja detta headset var pga ett samarbete jag fotade men hittade ingen fler bild och orkar inte ta en ny

I dessa tider är det många som har mer tid att läsa böcker, och även om jag regret to inform you att jag inte riktigt är en av dom så kan jag ändå känna ett visst ansvar att leda in er på rätt spår när det gäller läs-måsten. I veckans podcast nämner jag dock tre nya favoriter som jag parallellt håller på att läsa nu (Good morning, destroyer of mens souls av Nina Renata Aron, Vacuum in the dark av Jen Beagin och Girl, Woman, Other av Bernadine Evaristo herregud) men jag tänkte också bjuda på delen av min bokhylla där jag ställer alla läs-måsten. Detta är alltså gamla beprövade läst-flera-gånger-tips, som jag vågar lova kan va en del av din semesterläsning. 
Vissa inser jag först nu när jag samlat dom bredvid varandra att jag faktiskt har dubbelt upp av. Ok, amen finns en anledning till, den är nämligen helt omöjlig att få tag i så om jag hittar den nånstans så köper jag, tror sjukt nog jag har en tredje nånstans (pga hoarder).
Men för att vara tydlig med vad som är sommarläsningslistan då, för jag tycker att en perfekt sommarbok kanske ändå inte är en  biografi. Det ska vara smaskig page turning hets av en bok. En man slukas in i, möblerar hela sitt sinne efter under några intensiva dagar, och sen sörjer när den tar slut. Och det är inte bara tio, jag bara skrev det för det lät bra, men dessa måste du läsa om du inte redan har:

Vad som helst av Zadie Smith, behöver jag ens förklara. Nej men typ inte. Lyssna på intervjun med henne i Touré Show så förstår du om du inte redan gör. Just nu har jag Swing Time närmast i huvet, men jag uppskattar Autograph man nåt vansinnigt och även White Teeth hennes debut.

The first bad man av Miranda July. Jag skulle vilja kalla den en slags kusin till Egenmäktigt förfarande, fast roligare, mer tossig. Samma tema alltså med en kvinna som är fast i en destruktiv relation (eller flera) och dom märkliga sätt hon har att bryta sig loss.

Stål av Silvia Avallone. Har tipsat ihjäl mig om denna, har lite Fucking Åmål-känsla över sig, minus matsal plus Toscana.

Den andra kvinnan av Therese Bohman. En bok om precis den kvinnan ja, så otroligt välskriven, varför tjatas det inte mer om Therese Bohman?

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Till stor del en kärlekshistoria mellan Ifemelu och Obinze, men det som gjorde starkast intryck på mig är Ifemelus liv som nigeriansk kvinna i USA, att vara en svart kvinna bland vita och afroamerikanska kvinnor. Mycket hår blir det också. Läs.

You shall know our velocity av Dave Eggers. Så rolig plot – två vänner behöver göra sig av med en stor summa pengar, vilket dom löser genom att resa runt över världen och strössla pengarna lite här och där bland folk som dom stöter på.

The amazing adventures of Kavalier and Clay av Michael Chabon. Den här ska du läsa särskilt om du gillar den där delen av Marvel-Mr America som handlar om hur han blev Mr America. Men också om du gillar släktkrönikor som utspelar sig kring andra världskriget både i Östeuropa och i New York.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Orkar inte sälja in denna bok ännu en gång men fan vad bra den är.

Why be happy when you could be normal av Jeanette Winterson. En helt fruktansvärd och samtidigt så otroligt underhållande uppväxtskildring. Läs om du gillar brittisk fattig stämning, mörk humor och lesbiska.

A heartbreaking work of staggering genius av Dave Eggers. Det här kommer vara den bästa Based on a true story du någonsin läst, eftersom det är Eggers som skrivit ner hur det var när hans båda föräldrar dog med sex veckors mellanrum och lämnade honom som målsman för sin tolvårige lillebror Toph.

A visit from the goon squad av Jennifer Eagan. Det låter inte så kul kanske, men låt dig inte luras av titeln. Tydligen har Eagan inspirerats av två andra epos för denna bok: Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt och The Sopranos. Och så fick den Pulitzerpriset. Räcker inte det? Spänner från sjuttiotalet rakt in i en dystopisk framtid.

Ghana must go av Taiye Selasi. Kretsar kring en familj från Nigeria och Ghana som splittrats över hela världen men som måste samlas igen i Accra på grund av ett dödsfall. Om du gillar Chimamanda Ngozi Adichie och Zadie Smith har jag svårt att se att detta skulle va nåt tråkigt för dig.

The universe vs Alex Woods av Gavin Extence (måste va påhittat) är en bok som faktiskt Adam Alsing rekommenderade mig utifrån vad jag gillade att läsa för böcker och folk brukar typ alltid va sämst på sånt men han var inte det. Handlar om en tonårskille som ska hjälpa en av sina grannar, en gubbe med Dr House nivå på charm, att ta livet av sig.

Är det nån fler än jag som längtat efter hållbara solprodukter som inte är tjocka som zinkpasta och ser ut som att man målat hela sig i corpse paint? Det verkar Biotherm också ha gjort för dom har utvecklat nya Waterlover Sunmilk som inte bara är en typiskt bra Biotherm-produkt alltså lätt i formulan och doftar gott, och dessutom är den miljömärkt med Svanen.

Genom att svana ditt solskydd ser du till att både du och naturen slipper en massa skadliga ämnen. Dessutom är flaskan gjord av återvunnen plast! Biotherm har under många år jobbat för att skapa produkter som minimerar det marina fotavtrycket. Läs mer om Waterlover Sunmilk här. Och kolla gärna på filmen där jag och Cissi Forss pratar lite om det nedan.

Vi firade Björns ettårsdag med febertoppar som touchade på 40 grader celsius och ett inställt kalas. Det är första gången i hans liv jag ens tar tempen på allvar och inatt låg han och yrade med hela katalogen av dom ord och ljud han kan – titta DÄR och oklart motorljud.

Självklart tänkte jag på den där dagen för ett år sedan, blir så otroligt blödig av barnens födelsedagar herregud, och jag kom på nu att jag inte riktigt berättat. Berättelsen har absolut utlovats och finns i det inspelade men hittills opublicerade poddavsnittet som väntar på komplettering som försvårades av corona plus det faktum att nya mer akuta saker verkar hända hela tiden. Så här kommer det jag orkar skriva, och då menar jag orkar som i innan jag somnar, inte att det är trauma eller så. Väl?

Jag hade, ni som lyssnar på podden vet, en lite jobbigare graviditet än min första. Förmodligen förvärrad för att inte säga helt orsakad av en rejäl järnbrist som upptäcktes rätt sent pga min egen dåliga förmåga att organisera mig och gå och ta prover. Den tar jag på mig. Så större delen av graviditeten var jag jättetrött, kunde absolut inte träna ens första trimestern (vilket jag kunde fram till åttonde månaden med Essa, vi minns väl klassiker som Barbamamma på hjul-bilden??) men den enda gång jag nu tvingade mig själv att träna för att FÅ energi tog det mig två dygn att återhämta och kändes inte ens bra nånstans. Det borde varit en ledtråd, men ni vet man är gravid och ba jaha det kanske ska kännas såhär. Och så var det nån sjukgymnast som ville ha det till att jag hade foglossning men jag tror jag bara var överansträngd för det gick över så fort jag vilade.  Sen när järnbristen väl upptäcktes tack vare ihärdig barnmorska så var det såklart svårt att komma ikapp och sen blev jag ju stångad av en bagge i magen dessutom. Nånstans här pratade jag med en läkare som sjukskrivning men hon fattade att jag inte riktigt kunde bara sluta jobba. Jag har absolut haft bättre perioder i mitt liv både fysiskt och psykiskt och jag förstår om nån som läser det här blir provocerad av hur dålig jag är på att ta hand om mig själv. Men samtidigt hade vi ju gården att greja med och filma och bla bla bla!

Hur som helst. Äh vad långt det blev ändå, jag önskar jag börjat på ett inlägg om min nuvarande hudvårdsrutin istället. I vecka 37,  efter lite om och men och småvärkar, går plötsligt mitt vatten en förmiddag när jag satt på huk och planterade om blommor. Men inga värkar. Pga nämnda om och men blir jag mer irriterad än pepp så jag ringer in och säger att mitt vatten gått och kan jag få slippa åka in för jag vet att det är vattenavgång helt säkert (det knäppte först till och fortsatte sen i ett jämnt litet ..stril). Dom ville ändå kolla. Jaha. Vi åkte in. Kalle gick och köpte mat medan jag blev undersökt, exakt så lite drama var det. En uska sa att det vanligaste med vattenavgång är att man får igång ett värkarbete inom 24 timmar. Ha, sa jag. Jag kommer va en sån som inte. Little did I know. Att exakt 23 timmar efter knäppen, när jag låg och förmiddagsvilade tillsammans med Essa på det blommiga överkastet som jag nyss fyndat på rea på Åhléns, kommer första värken. Och sen en till. Så vi hoppar in i bilen, får veta att det absolut inte finns plats och det här har jag sagt tusen gånger men jag ba helt lugnt jag föder på parkeringen jag känner mig så trygg i min fina bil, men så fick vi ändå ett rum i sista sekunden när dom fattade hur bråttom. Och så föddes Björn efter en massa lustgas och inte alls samma lugn och möte med värkarna utan mer Kaosvärkar i full fart och väldigt lite vila emellan och svårt att hitta rytmen hmmm KAN det ha att göra med tidigare hot om att inte ens få plats vem vet?? Men han kom ju ut till slut och plötsligt hade vi ett till barn och det var någon annan som vi inte alls kände men ändå känt för alltid.

Men det är mitt tröttaste år, utan tvekan. Det är ingen slump att jag fokuserade på min lathet i omslagsintervjun i Mama. Men jag vet att vi är fler trötta därute. Som alla gör så gott vi kan. Därför tänkte jag dela med mig av en handfull böcker som jag tycker ändå gör livet med små barn lite lite enklare. Några händer att hålla i när det känns övermäktigt. Är ni redo med anteckningsblocket nu?
Barnpsykologen Malin Bergström och hennes bok Lyhört föräldraskap. Om jag skulle säga det viktigaste jag lärt mig av den boken så är det Följ barnet. För det är tusen gånger enklare (och roligare) att lyssna in och anpassa än att försöka trycka in barnet i ärvda (av familjen eller samhället eller alla välmenande tips man får) uppfattningar om hur saker Ska Vara. Malin Bergström brukar även regelbundet svara på frågor lite här och där, i DN i poddar i Tv-soffor – lyssna och läs allt från hennes hjärna. Sen vill jag inför tvåårstrotsen tipsa er att läsa på om lågaffektivt bemötande som Bo Hejlskov Elven förklarar bra bland annat i boken Barn som bråkar. Av den lärde jag mig att det finns massor man kan göra för att förvärra för ett barn som är i affekt, och lika mycket kan man göra för att lugna situationen istället. T ex vända sig med ryggen mot för att sätta mindre press på en ilsken unge men ändå inte lämna dom ensamma. Man kan bekräfta barnets känsla (”jag ser att du är arg”, istället för ”nu får du sluta larva dig” det kan hjälpa dom att känna frihet att känna all the feels) utan att döma den. Men framförallt, det viktigaste, att göra det lätt för både barnet och en själv att lyckas (utsätt er inte för mataffär vid den tröttaste och hungrigaste stunden på dagen t ex) så slipper man massor av konflikter automagiskt. Det var det viktigaste. Sen har Sara Ask en del vettigt att säga om mat och barn så läs henne också.

För ett tag sedan var jag uppe i Umeå och hjälpte mina föräldrar att fixa inför fotografering av deras otroliga trettiotalsvilla som nu ska säljas, visning idag obs. Det är förresten tillåtet för mig att kalla den otrolig eftersom jag knappt har bott där – jag var sexton när vi flyttade hit och jag flyttade hemifrån ganska snart efter. Dock hann jag med att ha rummet med öppna spisen som mitt rum, det är helt sjukt att dom lät mig. Kanske kände på sig att jag inte skulle bli långvarig.

Ni kan ju läsa själva på Hemnet, men huset byggdes 1934 och har många originaldetaljer kvar. Jag tänkte att vi tar en rundvandring och tittar på lite bilder som är mina favoriter, en del av dom är inte med i prospektet. Alla bilder jag använt här är tagna av Johan Gunséus.

Hej vad kul ni är här. Där innanför dom vita dörrarna står köksbordet, och fönstret till vänster om dom sitter ovanför diskbänken så man kan kika ut över trädgården när man skalar och sköljer. Ovanför det fönstret är det blyinfattade till toa och dusch. Och till höger om det är det mindre sovrummet på övervåningen. Förresten, vi går in från framsidan istället.

Då hamnar vi i denna hall. Pelarna är antagligen ett litet inslag av klassicism mitt i funkisen. Jag skulle kunna googla klassicism nu men orkar inte. Vi tittar först på fiskbensparketten i vardagsrummet och sen till höger här.

Då ser vi genom inre hallen förbi köket rakt in till köksbordet. Till höger om stolen med fårskinn är en dörr ut till en altan. Klipp till: din romantiska föreställning om morgonkaffet där. För övrigt är detta golv slipat sen bilderna togs. Jag sa dom skulle låta bli, att folk skulle vilja bo här ändå. Lyssnade dom?

Och när man sitter där vid bordet ser man det här om man tittar tillbaka in i hallen.

När man ringer på en av ytterdörrarna faller det ner en siffra på den här så man ska veta vilken av dörrarna. Hatar när man går till fel amirite. Dom andra två siffrorna tror jag hör till sovrummen däruppe (original ringknapp finns dock inte kvar i andra änden), om man ville kalla på sin piga när man inte orkade stiga upp typ. Skickar en tanken till den arma överklassen.

Vi går in i matsalen?

Mest för att jag vill prata om det här fällbordet från Bruno Matthson, Mi901, som inte är fult. Dock gigantiskt.

Här bakom väggen som jag och pappa tapetserat (ev min första tapetsering när jag var typ sexton?) är ett litet sovrum/gästrum, men förut var här en enda stor matsal med fönster i två riktningar. Väggen är därför fäst på ett sånt sätt att den är lätt att ta ner, golvet är inte sabb alltså. Vi går upp för trappen?

Den där fåtöljen är från mormor och morfar. Den var tidigare klädd i ett Morris-tyg, rätt säker på Golden Lily. Pga slitage var mamma tvungen att klä om den när hon ärvde den och jag tycker den passar väldigt bra i detta Sandbergs-tyg. Men ni var mest intresserade av själva huset eller? Till höger här är rummet med öppna spisen, men vi väntar med det och vänder oss helt om, för rakt bakom en i slutet av en liten korridor står spegeln som är till vänster i nästa bild.

Blyinfattade fönster finns på flera ställen i hela huset. Så gulligt att man slösar det på en toalett med noll insyn (på andra våningen, vetter mot trädgård).

Stora sovrummet (det tar emot att använda master bedroom) med mitt drömgolv. Det är vitsåpat för tjugo år sedan, därför helt ouppnåeligt.

Samma golv i det mindre sovrummet. Som mer är typ vanlig sovrumsstorlek om vi ska vara ärliga.

Sen tillbaka till den här änden av huset och den här spisen och den här tevagnen från Alvar Aalto som jag uppgraderade rent möbleringsmässigt för den står i ett hörn annars. Nobody puts Aalto baby in the corner.

Och trädgården är inte en sorglig historia direkt. Förutom att vissa personer som bor här haft 20 år på sig att skapa olika rum och ordna rabatter som blommar i omgångar som en väldirigerad orkester så är det med stockholmsmått helt ofattbart att man kan bo såhär nära stan och uni och sjukhus och ha sån här stor trädgård.

Klätterhortensia gone wild. Kalle ville förresten att det skulle plåtas med garagedörrarna (man kan ana en av dom till vä här) öppna så man skulle fatta att man kan ha gym härinne. Alla ba ”intressant idé!”, *tog inte sån bild*.

ELLEs beautychef Carin la upp dessa perfekta nagelnyanser, tror jag måste köpa båda. Har jag råd? Nä.

Favoriterna Marion och Linn som har Garba har gjort en kokbok! Så vansinnigt peppad på allt dom gör. Snygg är den också. Längtar efter att bläddra i den här.

Fult med kronärtskocka. Petite Foods som är ett starkt insta-följ skrev om detta och bad folk tipsa om vad man äter till. Längtar efter att skörda våra egna och äta med chèvre- eller avokadokräm, tahinipasta(!) eller kanske mer ostronliknande tillbehöret vitvinsvinäger, charlottenlök och rapsolja – franskt!

Mina kompisar på Facade har gjort en så fin höstkollektion. Och bilderna som Ullis tar är som vanligt skitfina. Grattis till allas ögon.

En rätt ful bild till skillnad från dom andra men jag ska måla (!) ett rum och jag funderar på rosa väggar, men jag vill måla med äggoljetempera och då blir utbudet lite skralt. Här är en färgkarta från Ovolin och det närmsta jag kommer en lite smutsig rosa, men sitter ni på en NCS-kod så kanske jag kan ta den och visa för färgproffsen så får dom kanske blanda ihop nåt liknande.

Apropå rosa har jag ett samarbete med Iittala men detta är inte en del av det, jag bara gillar just Teema-servisen (dom allra bästa tekopparna om man vill ha modern look) och blev så glad av att den nu finns i en slags pudrig rosaaprikos.

Ah den där hårfina gränsen mellan att låta dom leva lite, växa och upptäcka saker själva och ens egen pick pick pickande lilla hönsmammapuls varje gång dom närmar sig ngt potentiellt farligt. Jag kan inte vara ensam om att vid förlossning ha aktiverat ett särskilt centra i hjärnan som skickar små filmklipp på exakt hur illa barnet skulle kunna slå sig – får ni också såna?

Tack för alla tips på vidare läsning om barn, och även alla som engagerade sig på Instagram när jag i ren desperation efterlyste läggningsrutiner för ettåring. Alltså själva responsen var: otrolig, svaren var: ickeexisterande. Alltså INGEN satt på någon lösning, alla bara DELA SVAREN TACK MVH LIKA DESPERAT. Så tack för ingenting. Nej menade tack för att vi kan sitta i denna skakiga båten tillsammans ibland. Och btw välling hjälpte litegrann. Kanske kommer jag ångra att vi introducerade det men just nu innebär det åtminstone lite enklare läggningar ibland.

Min vän Klara som ni säkert hört i podden Trettio plus trevar eller NRJ morgon säljer nu sin lägenhet på Kungsholmen och jag tycker den är så fint inredd på ett sånt där sätt som gör mig lite sur? Är så grovt imponerad över perfekta färgval framför allt, vill ha färgkodat på allt Klara och Kjell kan ni fixa det tack? Vi kan börja med väggen i köket, är det nån downpipe grey från Farrow and Ball eller vaad.

Men lägenheten är egentligen inte det mest intressanta här. Det är att dom köpt hus. En otrolig sekelskiftes(förra sekelskiftet mind you)villa. Tänk hur allt detta geniala inredningstänk kommer te sig i ett hus!  *gets popcorn*

Minns ni när jag hade ett samarbete med en matkasse och den levererades medan jag var på väg hem från Umeå och Kalle messade mig hur god middag han lagat med den, men alltså inte plåtat? Sörjer faktiskt att jag aldrig fick smaka grönsaksgyoza med mild chilipasta med varm nudelsallad och miso. Sörjer att ni inte fick se den på bild.
Simple feast är faktiskt den första matkasse vi testar, gick rakt på premium absolut, och jag är så lättad över hur extremt enkelt det var. Är annars helt emot att följa recept slaviskt eftersom jag blir så rädd att göra fel, men med detta upplägg med siffror på alla förpackningar som hör till respektive maträtt så är det näst intill omöjligt att göra det.

Tog tio minuter att göra maten klar, lika snabbt som att beställa pizza. Och svinnet är minimalt eftersom allt redan är uppmätt och förpackat smart. Bland recepten finns till och med en guide till hur man ska källsortera alla förpackningar sen.

För även om just vi råkar ha en gård där vi kan odla allt själva utan en massa märkliga kemikalier så är ju det långt ifrån hur allas möjligheter ser ut. Samtidigt som viljan att äta grönt bara ökar. Simple feast är som ett slags fusk till en mer grön matsedel hemma, eftersom alla måltider är gjorda på råvaror utan all den där skiten som är så trixig att undvika, samtidigt som det smakar gott. Både för vuxna och barn.
Jag lovar, Björn dök med huvet före ner i potatisfrikassén med nån överjordiskt god sparrissås. Så var så goda att testa detta nu eftersom ni får hela tjugofem generösa procents rabatt med koden BRITA om ni klickar här.