Att beskriva Stockholm Fashion Week för någon som, och det gäller väl ändå de flesta av er som läser detta, inte varit där är lika delar svårt som jättelätt. Om vi börjar med det enkla: modeveckan är ett tight schema med modevisningar i dagarna tre (falsk marknadsföring med ordet vecka alltså), och runt det lite olika event och middagar, bubbel absolut, människor som klär upp sig* och långsamt långsamt går fram och tillbaka utanför visningarna i hopp om att bli plåtade av nån stor streetstylefotograf*. Det är en företeelse som jag under några år alltid varit inbjuden till men knappt helhjärtat _gått in i_ pga att det alltid krockat med ngt jobb, min bästis eller att jag helt enkelt inte orkat dras in i stressen som det så lätt blir. 

Denna tredagarsvecka hade dock Kakan och jag för en gångs skull laddat upp för. Dels för att få tid för umgänge men också vältra oss i det roliga som modevärlden ändå är. Jag menar, jag jobbar ju ändå på ELLE, jag tycker inte att mode är strunt direkt. Dag ett började med att Borås textilhögskola visade, och det var som vanligt på elevvisningar ganska varierad nivå men också otroligt inspirerande. Inte bara kläderna utan kanske framförallt modellerna, normbrytande på alla sätt och jag kände yes äntligen 2018 och pinnsmala vita modeller är passé. Klipp till 1.5 dygn och otaliga visningar senare så är pinnsmala modeller just precis det enda jag sett på nästan samtliga visningar. (Bör nämnas att jag inte gick på Amaze / Norms visning som verkar ha tänkt lite mer, se den här). Majoriteten av visningarna bjöd visserligen på en och annan inkvoterad icke-blond men samtliga var ändå Avatarkroppar, två meter långa och med ett höftmått som knappt överskred mitt barns. Och där kommer vi till det som blir svårt att förklara med modeveckan: varför det ser ut så. Ingen i publiken ser ut så. Svaret jag fick av en semi-ansvarig för en särskilt kroppsdeppig visning var att det är svårt att hitta andra modeller. Kanske det är så att dom icke-pinssmala rasifierade modellerna bara finns i Borås, hitflugna under stort hemlighetsmakeri. Men det är ju inte direkt en ny företeelse att använda personligheter framför modeller, alla influencers som sitter i publiken som märket uppenbarligen vill associeras med, kan inte dom användas då om viljan verkligen fanns? Många visningar saknade även generell känsla av nyhet, alltså kropparna åsido så var det en del plagg som visserligen fina och bärbara ändå inte kändes nämnvärt annorlunda från det som redan hänger i butikerna. På kvällen på onsdagen var vi därför många som lite håglöst fortfarande orkade diskuterade denna avsaknad av nytt.

Och så kom Selam Ghirmay Fessahayes visning. Det var som att hon släppte ner en badbomb i det fesljumma modevattnet. Plötsligt hände det nåt, nåt som kändes. Ni som följde mig på stories vet att alla, inkl Vogues amerikanska redaktör, grät. Grät av en modevisning! Även det svårt att förklara. Kanske var det perfekt dramaturgi att vi gått igenom ovan besvikelser. Att vi hunnit tappa hoppet. Men lite känns det som att jag minimerar prestationen genom att ställa den i relation till vad som saknades, önskar kanske helst att kollektionen får vara stor för att den ÄR det. Att den skapades av en person som i många år (tio?) krigat på som stylist, på senare tid åt Seinabo Sey och Sabina Ddumba. (Mig veterligen helt självlärd och som alltså nu för första gången skapat en hel kollektion. Musiken (Lauryn Hill, Missy Elliot, etc). Bredden på plagg, hur hon bara fortsatte att levla upp trots att vi trodde att taket var nått. Modellerna, att hon använde nämnda artistkompisar som modeller samt även Jackie aka Mapei, Amanda Winberg och Leslie Tay som bland annat gick catwalken i rosa blommor på nåt transparent tyg – allt var så J A. Selam hade med sig nåt nytt. En kärlek till hantverk och uttryck, en vision som inte förhöll sig till det som redan finns. Hon gjorde nåt för första gången och struntade i att spela säkert. Och det var kanske därför det kändes så jäkla mycket. 

*guilty

*not guilty pga skulle skämmas för mycket

Öppet brev till pyntansvarig på Trädgården:

När den sista lilla falsklegsinnehaverskan trippat ut och det är dags att stänga för säsongen, då är det mig ni ringer under grovstädningen. Jag kan tänka mig att skrubba 2-3 noga kräksmarinerade dansgolv mot en eller två av dessa magiska ljusvarelser. Jag ska hänga dom i min trädgård under vinterhalvåret så att jag varje gång jag kikar ut genom fönstret inte bara ser becksvart slaskångest utan för några ögonblick lyckligt får tro att jag i själva verket är nere på djupaste havsbotten och att ljuset finns nånstans däruppe vid ytan. Vänligen.

Nån som vill köpa en fd dyr väska med livslångt gratis inträde till Trädgården?

Skor Filippa K, byxor med knappar i sidorna Filipp K Soft Sport, skjortklänning HM, snörskärp i läder Acne

Som ni såg i inlägget om hur den tyvärr blivit sabb som en följd av att vissa unnade sig en kväll ute på stan så valde jag en annan väska från Acne. Mutstubi mini heter den och är billigare, har finare design och otroligt mycket bättre färg än den tote som jag först trodde att jag skulle ha. Och även om den är i helt annan storlek än jag tänkt så visade den sig vara perfekt storlek – hon som sålde den till mig (shoutouts till Thyra på Acne Nytorgsgatan) lyfte t ex fram fördelen med att man utöver plånbok telefon och det vanliga även får plats med ett snack. Hur mycket älskar man inte en person som förstår vikten av ett bra snack i handväskan? Jag har haft min väska sedan i juni (detta inlägg legat i utkast-korgen alldeles för länge…) och den var alltså med i Tokyo och klarade sig alldeles utmärkt sånadär dagar man måste ha vattenflaskor och snuttefiltar med, jag älskar att den är öppen så det bara är att proppa ner saker utan att öppna lock, och att den är indelad i två avdelningar med ett lite mindre, dragkedjeförsett, fack i mitten.

Alla kan dock inte kuta och köpa en likadan så jag sitter just nu och jag håller därför på med ett inlägg om väskor som är fina som denna men inte lika dyra. Tack för att ni önskar inlägg, det är kul ochjag blir pepp av det!

Topp och bralla med volanger, HM. Ringar, Line og Jo.

Såg ni att eder favoritfärg på nagellack fick synas i rutan i kollektiv-asvnittet? Ånej nu kommer Wikifeet ha en liten fest, DOH!

Missa inte mitt denimplock i senaste Elle. Där tipsar jag även om en rimligt prissatt handväska som jag var tvungen att croppa ur bild nu pga det liggande formatet samt känsla för cliffhangers. Sån e jag!

En del av er har reagerat på att min väska är lite i dyraste laget vilket är en helt okej åsikt eftersom den inte är gratis. Läsaren Christine skrev såhär: 

Är själv mitt uppe i jakten på väska (jobb/vardags) men har en smärtgräns på ca 5000, så denna är ju tyvärr ej aktuell. Drömmen vore om du gjorde ett väskinlägg! Vilka goda kandidater fanns när du skulle köpa väskan?

Bra fråga Christine! Tack för det. Här kommer därför tre tips på väskor under fem tusen kronor. Tre robusta vardagstjänare som ändå ligger högt på stil-grafen, as in stil som håller inte bara nu utan några år framåt. Femtusen är inte gratis jag vet, men vill påminna om att tillverka en väska i skinn inte heller är gratis. Jag vill ju gärna tjata om att även om man köper en väska som ska hålla i många år framöver så innebär inte det att det ska vara en tråkig väska som ingen skulle kunna ringa in i en vittneskonfrontation, en väska som ingen minns. Au contraire, kära läsare. En hållbar investering ska vara i nåt du älskar, som du blir glad av att se varje gång. Men svart matchar ju ändå till allt tänker du nu. Men visst hör du samtidigt att du inte låter som din snyggaste stilförebild utan mer lite som ett eko av din praktiskt lagda förälder som genom livet gjort sitt bästa för att guida dig bort från olika misstag men även bort från extra kul? Jag tycker att vi ska unna oss att starkt ifrågasätta denna ”sanning”. Svart väska kan kännas otroligt fel till mycket, men det har jag sällan upplevt med min bruna som jag har nu. Vi kan väl i alla fall fundera ett varv till på om det inte är så att en multifärgad väska kan matcha till lika mycket eftersom den slår sönder mätinstrumenten.

Då kör vi. ATP Atelier Arezzo

Frågan är egentligen inte om du ska ha en väska från ATP utan vilken modell och i så fall vilken färgställning. Och jag kan tyvärr inte hjälpa dig. Jag vet själv varken ut eller in, blir galen. Varför ett sko- och väskmärke som ATP Atelier hatar oss så mycket att dom vill utsätta oss för denna beslutsångest är oklart. Varför vill dom skapa såna otroligt starka känslor av förtvivlan så fort vi tror att vi bestämt oss, varför vill dom ha oss hovrande över en laddad varukorg utan att någonsin kunna klicka bort fem av sex valda (lovar jag har så många favoriter) och klicka på ”go to checkout”? För mig är halva jobbet gjort, eftersom Arezzo är en given modell i den där perfekta mellanstorleken som rymmer ett snack, men inte så stor att man får utrymme att ta med sig sin hoarding ut på stan. Återstår bara att välja bland alla tusen färger. Och här sitter jag nu, handlingsförlamad, och stirrar tomt framför mig. Det är så man blir förbannad. Pris: 4000-4300kr.

Little Liffner Crop Shopper

En någorlunda klassisk väska i snittet men med detaljen att det långa axelbandets testar får hänga fritt. Dessutom mer praktisk än ni kanske fattar i det att den är rätt så grund, alltså inte ner och gräva gräva med stora gripklon, utan mer att allt ligger överskådligt nära ytan som fyllningen i ett hårt tacoskal. Finns i massor av olika utföranden, och även om den vita är skitsnygg skulle jag nog hellre satsa på en brun eller svart mvh Spill-ie Bobby Brown. Pris: 3200-4500 kr.

Filippa K Shelby Bucket Bag

Nu känner jag lite att jag kanske är dum som outar en grej som jag egentligen vill ha för mig själv ett tag till i min dröm. Kan ni förstå den känslan? Shelby mini i smaragdgröna kroko-lädret är nämligen en väska som t a l a r till mig. Modellen även den en lysande mellanmodell med utrymme för snacks men inte också tusen bra-å-ha-grejer. Vill man (läs: kan man hantera att ha utrymme för att) ha mer att kånka på finns den vanliga i lite större påsformat som slukar allt. Gillar att den har en personlighet utan att vara för kantig. Ser, liksom alla dessa väskor som jag tipsar om nu tycker jag, ut att kosta mycket mer än den gör. På ett bra sätt. Pris: 4900 kr

I ren protest mot att Gucci-hårspännet jag helst vill ha kostar sinnessjuka pengar köpte jag ett så otroligt bra hårspänne i Tokyo, på leksaksaffären Kiddyland av alla ställen. Det kostade ca 35 kr, och är världens bästa trick för att avleda uppmärksamhet från ett otvättat tovigt hår. Jag skulle gärna bjuda på alternativ till detta som även du som inte fri Tokyo nu kan köpa men svenska kedjorna verkar sega på att leverera detta. Det får bli en tur på Panduro-hobby efter limpistol och hårspännegrund, och sen in till din närmsta kristall och mineral-återförsäljare. Lite pilligt men vad ska du göra, tvätta håret? Nä tänkte väl.

Ps. Mitt hår ser amazingly tjockt ut här am i rite.

Var på möte på SVT i dag och smidde nya tv-planer och hade en rätt cute outfit enligt mig själv. Skorna är från Minimarkets samarbete med Åhléns, och jag har haft dom typ varje dag denna vecka. Det är perfekt blandning mellan dad (sock?)sneaker och en såndär boot som man kan köpa på Lantmännen typ, alltså extremt användbar. Och jackan är med flit från ett märke som heter Vetememes, men ska vi slå vad om hur många på insta som kommer anmärka på stavningen? Kjol från Ganni, väskan Acne. Puss å kram.

I dag, typ alldeles nu, släpps för första gången en höstkollektion från HM Conscious Exclusive. Jag har valt ut en favoritlook som är ett slags fancypants Jeanne D’Arc (fast minus allt tjafs med krig och brännas på bål osv. Även om varje dag i patriarkatet är ett slags krig plus brännas på bål am I rite). Ni undrar kanske om topen? Det var lite svårt att plåta för min brakamera lade av precis men det är en långärmad finstickad och transparent tröja med knappar i ärmslutet, och över den ett slags ok av tygpaljetter i nåt återvunnet material. Låter kanske helt tossigt men just denna bit är min favorit och jag tänkte senare visa exakt hur användbar den är. Byxan är bara en otroligt sexig byxa med hög midja, revärer och en fin detalj i form av slits baktill. Skor från Blankens, Melrose, älskar dom.

Är det optimalt med en bild från baksätet på väg ut på landet jag vet inte men looked cute så vad ska jag göra.

Scarf från Ganni, en kampanjprodukt för deras engagemang i  Global goals world cup (Edit: jag skrev för slarvigt om det här först pga satt i bilen och blev åksjuk av att läsa på men googla det snälla), örhängen av Nadia Shelbaya, jacka från Ines de la Fressange x Uniqlo, kashmirtröja från Kappahl. 

I dag släppte H&M bilder från samarbetet med Moschino, och det är inte en l u g n kollektion som ni säkert redan fattat innan. Problemet för mig är att min inre antroposof får lite panik av att göra en plocksida med mina favoriter, eftersom det är så himla.. för mycket av allt. Jeremy Scott är inte min dröm-roomie om man säger. Jag brukar ju preacha att man ska ta EN grej ur sporty spice-högen (och ta den GÄRNA, men en enda räcker), och sedan mixa up med andra, mer lugna saker. Dessutom är jag inte alls kompis med konceptet att låta en massa av dom sämsta* Disney-figurerna bre ut sig. ”Men det och MTV-loggan är väl nåt Minns ni hur det var när vi var barn- hittepå” sa min man nu. Ja ok men jag tycker inte Kalle Anka är snygg, och det ser larvigt ut när han är DJ. Men jag ä l s k a r å andra sidan en god football jersey. Och guld. Och Moschino-loggan. Ja det är blandade känslor detta. Mest positiva. Och lookbooken är underbar. Här är alltså plaggen jag tycker det är värt att köa för:

Pälsen needless to say, bustiern seriöst användbar, kommer vara sjukt fin t ex till en kostym, hoodien måste jag ha, ryggsäcken – ehm jag såg nu på en bild att den är gigantisk så eventuellt kommer den inte alls vara så bärbar, baddräkten är given och magväskan med. 

*tråkiga killar som snubblar. Tacka vet jag t ex Belle och Yasmine.

Här är två suddiga som köpt en gård.

!!!

Det finns tusen saker att säga om det här såklart, inte minst att vi därmed kommer sälja vårt högt älskade torp som vi fram tills nu tänkt att vi skulle bli gamla i. Fira alla jular i, låta barnen skotta åt oss runt. Vi som precis ordnat en så perfekt bla bla bla och vi skulle ju bygga en så härlig la la la. Jag som är så sentimental får otroligt svårt att hantera detta, det är som en molande självförvållad sorg. I veckan har det plåtats mäklarbilder och jag tvingade mig själv att inte vara där då för jag märker hur jag går och pekar ut små favorithörn och detaljer och tvingar fotograf och stylist att älska allt lika mycket som jag gör. *lyckades*. Men ändå.

Samtidigt känns det otroligt vettigt för oss med det nya. Det är något annat, men ändå bra. Något som vi tydligen längtat efter fast vi inte visste det. Eftersom det asgamla huset (dess historia börjar på 1600-talet) som står på gården är renoverat under det gyllene 60-talet kommer vi behöva göra en del för att ta fram själen i det hela.  Oj ursäkta att jag lät som Ernst. Jag kanske ÄR Ernst nu förresten?

Här är vi på Nacka Byggnadsvård och dom har såklart högar av otroligt intressanta grejer, men man inser snabbt att det kommer bli en utmaning att göra detta utan att behöva pantsätta allt vi äger och har. (Vi kommer dock ej köpa en dörr det står HISS på bara för att den är gullig jag har dubbelkollat med Kalle).

Men jag vill nu mäta intresse: Om ni skulle säga en skala mellan 1-10, hur intresserade är ni av den här processen? Ta ner masonit, byta fönster och dörrar osv?

Bild på gården kommer självklart, jag måste bara smälta torpet klart först. Buhu.

Påminner än en gång om att hållbara köp inte behöver vara såna som är safe, utan såna som du faktiskt använder hela hela tiden. Ett sånt exempel är Ganni-kjolen som jag köpte på vansinnig rea och älskat varje dag. Den passar till exakt vad som helst fast det låter som ljug men jag svär.  

Tröja Gestuz, strumpor & Other Stories, sneakers Puma.

Fastnar ju för vissa färgkombinationer, och en favorit som jag eventuellt försökt hetsa er med förut är denim och bruna toner, särskilt kamel. Jeansen är ett av få par som jag köpt mer eller mindre otvättade och sedan kämpat LÄNGE med innan jag tvättade dom första gången och dom blev såhär fina.

För ett tag sedan var Emelie Sundberg från Inredningspodden och gjorde ett Hemma Hos här i radhuset, vilket ni kan lyssna på här men också såklart där poddar finns. (Kolla även in hennes site för fler avsnitt och inredningsbilder eller följ henne på Instagram.)

Det blev lite snack om vad ett hem är (mainly pga att vi har två antar jag), husets personlighet, hur jag och Kalle försöker få ihop våra olika stilar, vad jag behöver ha runt mig för att må bra och så vidare. Men framförallt kanske vi pratar om hur stökigt det är hos oss och mina tillkortakommanden när det gäller inredning. Jag mår ofta dåligt över att jag drar igång projekt och inte riktigt slutför dem, en del av dom ser ni t o m i bild som sladden ovanför den här lampan. Så kanske ni som också känner igen er i att inte riktigt ha helt bloggperfekt hemma kan njuta extra mycket av att lyssna på detta vad vet jag, *bjuder på den*. Sen tog hon lite fina bilder också, kolla på dom nu så tar vi helg.

Och under tiden Emelie var runt och plåtade tog jag tillfället i akt att hänga upp den här väggbonaden (?) som jag älskar men kanske passade den inte riktigt just här.

Så var det uppe på Hemnet. Nu säljer vi vårt älskade Nytorp. Anledningen är alltså att vi köpt en gård, vars boningshus inte alls har samma charm och personlighet och mys, så det ÄR smärtsamt. Som jag sa i nån intervju – radhuset är ett ställe vi bor men Nytorp är vårt _hem_. Hit har vi åkt varje helg, året runt. Från påsk till skolstart är det här vi bott på heltid, sovit enstaka nätter i radhuset då och då. Här gifte vi oss i trädgården, här hoppade jag utför berget ner i snön så Glenn fick panik, den där vintern när det var så snöigt. Här har vi varit ute och spanat på djur i gryningen, här fyllde jag kylen med öl och överraskade Kalle med 35-årsfest med hans bästisar när jag var höggravid, shit här har vi verkligen knött in så många övernattande kompisar det bara går (11 vuxna utan problem) och haft otroliga kräftskivor och midsommarfester och bastuinvigningar. Här har vi vaknat många vintermorgnar, och suttit uppe skitsent miljarder sommarkvällar och dansat i köket och gjort gravtest när Essa låg i magen och vaknat på nätterna av sparkar och firat hennes första jul URSÄKTA EN SENTIMENTAL som ev just skrivit manus till en Ikea-reklam men hur ska vi kunna släppa taget om det här huset egentligen? Ja, livet går ju vidare. Men tipsa alla mysiga ni kan, kanske nån som vill bo här året runt, det förtjänar Nytorp verkligen. Nån som vill längta hit alltid, precis som vi gjort i tio år nu. Ah, började böla nu.

Eh i alla fall. Highlights med huset enligt mig: att ingen ser en här, men det är ändå ba fem min med bil till ett Coop, tio min till pendeltåg om jag kör. Jag älskar den lindblomsgröna trappen och kaminen som är varm när man vaknar på morgonen. Jag älskar ljuset, hur det vandrar runt tomten under dagen, når altanen vid lunch (då är det för varmt att äta där, så man äter under fruktträden) och sedan knappt släpper den förrän solen går ner bakom berget. Titta på bastubilden och tänk att mellan dom träden går solen ner. Jag älskar bastun, btw. Det välvda fönstret i hallen på övervåningen. Den lilla smygen i trappen där det varit verktyg förut men nu är en koja. Och om nån undrar varför det är en röd soffa på altanen i stället för vettiga utemöbler så är det för att vi denna sommar ba flyttade ut alla köksmöbler dit för det var så varmt och inget regn och den sommaren minns man ju forever. Se alla bilder  här.

Ett axplock av armén av hudvårdsprodukter som jag använder i krigsföringen mot höstens inverkan på min hy. Lumene, som ju sedan tidigare är en budgetfavorit i och med deras CC-kräm, har en kräm som är inriktad på fukt som jag fått testa och gillat och pga det drogs jag nu till denna med c-vitamin eftersom det är glowens moder. På tal om, Clarins har en liten glow boost som man ska droppa i sin vanliga creme, den är kul. Älskar pads, vet inte om jag redan tipsat om dessa från Elemis men är man lite slö med ambitionen på kvällarna är det livets bästa hack att bara svepa med en pad  på väg mot (eller kanske i) sängen. Hur kan jag ens lägga upp en brun utan sol utan att börja med den? Well, detta är min första sådana produkt sedan gymnasiet jag svär, i alla fall om man räknar bort sånt jag fått i utskick. Testade den direkt och kort recension så var den bra i konstisens men jag var för dålig på att stryka på överallt (hårfäste och runt munnen är fan svårt att veta hur man ska bete sig?) så måste träna lite. Har ni tips så tala gärna ut i kommentarsfältet. Skinfood läste jag att man kan ha under makeup för extra dun-dun-dun-du-duuu: glow, och då är inte jag den som vägrar lägga ca 84kr på d. För ärligt talat så kan jag inte ens ha en vanlig foundation på mig nuförtiden för det blir bara förstärkt fnasighet. Panik för en acne prone att den har så otroligt t r ö g konsistens.

Den här artikeln innehåller affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är valda av mig. Läs mer om hur affiliatelänkar fungerar här.

Elin skrev:

Men du, kan vi prata om sminkborttagning och ansiktsrengörning?! Vad gör man? Varför så svårt att hitta en som tar bort allt smink och är bra för huden? Måste man ha två olika? Hjälp!

Kära Elin, tack för otroligt relevant fråga. Svara på detta: Är vi personer med oändligt med tid, cash och badrumsskåpsutrymme? Nej, svara inte, det var en retorisk fråga som vi alla utom möjligen drottningen av Versailles vet svaret på. Däremot tycker jag man kan tåla att köra en extra vända med en liten ögonmakeborttagning om det är så att man gått loss med ett sexigt smokey eye och ingen ska döma en för det. Helst vill jag dock slippa den extra vändan, och den kommer inte behövas med någon av mina favoriter nedan. Jag har nämligen samlat en handfull rengöringsprodukter som jag ser som mina bästa, på grund av att dom just både tar bort smink OCH är generellt bra för huden. Vad som är bra för huden är såklart individuellt men jag tänker att eftersom mina tips funkar på mig som har skitkonstig hy (alla hudtyper i en kort sagt) så borde dom funka på dom allra flesta. Om du tvingar mig att svara på vilken av dom som är min allra bästa så skulle jag svara alla, dels för att jag är ombytlig person och dels för att jag inte kan blunda för att flera kan göra ett bra jobb om än inte exakt samma. En liten brasklapp här är dock att om du gillar att rengöra ansiktet med en god cleansing milk är det lika bra att du slutar läsa nu. Jag har hittills inte stött på en som jag tycker gör jobbet. Närmast kom kanske Foreos kvällsrengöring som är oljig gele som BLIR en mjölk på huden, never forget när jag skrev om dom och drog ett sexleksakskämt som skapade osämja i reumatikerlägret.

Först och främst vill jag tipsa dig och mig själv om ett test jag gjorde 2015 på den här favoriten från Maria Åkerberg (reklamlänk via Apprl) . Det är en otrolig produkt. Klickade själv hem en liten reseförpackning (reklamlänk via Apprl)  nu pga värdelös på att komma ihåg ansiktsvätt när jag packar. Kan ju vara bra att börja med en sån för att testa.

Hade skrivit så noga recension förut så jag klistrar in det här till dig som inte orkar klicka på länk:

Konsistens: hälften tvål, hälften gelé. Löddrar: väldigt blygsamt, vilket jag gillar, och när den gnussas mot huden är det fortfarande en väldigt glidig känsla, alltså inte som att det luckrar upp exakt allt och du plötsligt har direktkontakt med porerna, utan en lagom lube:ad känsla hela tiden. Rengör: Efter jag sköljt gjorde jag mig redo med ögonmake-borttagningen eftersom jag alltid behöver göra det efter ansiktstvätt men.. Det behövdes inte? Fast jag tror inte riktigt på det själv nu när jag skriver det, jag var väldigt väldigt trött i går och hade säkert lite lägre tröskel för hur mkt smink som är ok att fånig lägga sig med. Men hyn kändes mjuk och det var inte den där panikiga ”fort, hit med fuktkräm innan mitt ansikte spricker”-känslan efteråt.

Om vi går vidare med favoriterna då så har Clarins två olika som jag älskar för den här årstiden då vi tenderar att bli lite torrare mvh Fnasmaster. Dels denna Tonic Express (reklamlänk via Apprl) som förresten är på 20% just nu. Den tipsade jag typiskt nog om förra hösten exakt i november, och har tillochmed i namnet att den är en ”one step facial cleanser” vilket vi om vi hade varit narcissister trott var riktat mot oss personligen, Elin.

Konsistens: Som en oljig toner. Löddrar: Nej. Rengör: Otroligt bra, löser ALL ögonmakeup även vattenfast. Man tar den på en pad och sveper runt i hela ansiktet, och om jag haft mkt smink t ex för plåtning kan det krävas ett par pads men vi köper dom ju i ekologisk bomull så sätt er ner miljöpartiet. Känslan efteråt är underbar, som att man fick bättre hy av att tvätta sig. Jag kan tillochmed glömma att smörja in mig (säg inget till Kakan) eftersom den är så snäll mot huden. Dessutom doftar den lätt av apelsin vilket trogna läsare vet att jag är tokig i. Oklart här är om man ska eller inte ska skölja ansiktet efteråt. Jag har mailat och frågat, kommer klistra in svaret här om jag får något. Själv brukar jag göra det som känns bra stunden. Liksom i resten av livet amirite.

En annan favorit från Clarins, även den på rea här: Pure Melt Cleansing Gel (reklamlänk via Apprl) . Den är en gammal kompis som jag bloggat om tidigare och återvänder till år efter år, särskilt på vintern.

Konsistens: Som en fast och krämig gele. Löddrar: nej. Rengör: Snällt. Men tror oljan är det som gör att all skit försvinner ändå. När man masserar in gelen blir den som en olja efter ett tag, och om jag får citera mig själv då från det jag tidigare skrev om den så luckrar den upp det håra yt-torra och låter efterföljande kräm sjunka in som en mätt tvååring i ett bollhav. Just den där massagen tycker jag är extra nice och känns som att man verkligen jobbar rent på djupet, men är man otålig kanske det inte är den ideala produkten jag vet inte.

Om det är någon som nu får panik och vill ifrågasätta om man verkligen behöver alla produkter så kan jag faktiskt tipsa om att min vän Julia Stridh som är Guest editor på The Way we Play faktiskt tvättar sitt ansikte med olivolja. Typ inte ens en dyr, om jag fattat rätt. Så där fick ni.

Lycka till och hör gärna av dig hur det blev! Kommentarsfältet är nu öppet för er som bara måste tipsa om er egen favoritcleanser som även löser makeup, jag och Elin är i idel öra.

Annonssamarbete med Adidas

En grej som jag kanske inte pratar om så mycket här är att jag föreläser om träning, alltså relaterat till min bok om hur man kan träna fast man inte älskar det. En grej jag pratar om rätt mycket då, och även vad mitt insta-konto @i.hate.working.out handlar om, är att träning blir så enormt mycket svårare när det är exkluderande. Man kan bli opepp både av priser och attityder, typ att man inte känner att man vågar kräva sitt utrymme på ett gym och dom som jobbar där inte anstränger sig för att man ska göra det. Därför är jag så genuint glad över att adidas startat en ny träningsstudio som är GRATIS, och dessutom peppande och välkomnande för alla. ALLA. Det finns löpträningsgrupper som utgår härifrån, och träningspass som du alltså inte betalar för men bokar i förväg här. Studion ligger vid Hötorget i Stockholm så sorry alla som inte bor här men gör gärna en grej av att boka ett pass när/om ni är här och hälsar på. Klicka på länken här för att boka.

Kläderna jag har på mig på bilderna är från adidas (ni ba: que sorpresa) nya träningskollektion Statement Collection.