Trots att alla andra hade fått det för sina mammor för länge sen så vägrade min egen att jag skulle ta hål i öronen innan jag var minst sexton. Hon var rädd att jag skulle få nickelallergi om jag gjorde det tidigare, hade väl läst nån studie ang det. Därför så gjorde jag såklart det här när jag var elva: gick och tog hål utan hennes tillåtelse. Extra många när jag lix höll på – två i vänsterörat (mitt vänster) och FYRA i höger. Tog ett uppe där i brosket också men det blev infekterat direkt och jag var tvungen att låta det läka. Nu har det varit några år som jag inte haft örhängen så mycket så fler hål har växt igen, men nu i helgen proppade jag i ett örhänge i mitt tredje hål i höger öra, ett kors från Line & Jo som jag hade på tvären men nu ser det ju helt okristligt ut. Det jag ville ha sagt var egentligen det här: att om ni har sånadär oxiderade smycken, vilket typ nästan alla är nuförtiden, och ni liksom jag inte orkar vänta tills dom blivit naturligt nötta så det silvrigt glansiga kommer fram så kan ni gnussa försiktigt med lite Svinto på. Jag har inte gjort det med korset, men dom ringarna bredvid som var samma färg innan, så ni ser skillnaden. Antar att dom själva inte skulle rekommendera Svinto men jag tycker enbart det va en bra grej.