Var i San Sebastian i slutet av juli för att lära mig surfa, och nu har jag lovat en läsare att tipsa om mina favoritgrejer där och det är ev för sent nu men problemet är att jag knappt hade några bilder och ärligt, vem ska liksom ta bild på en när man surfar? Well, vi får jobba med det vi har. Och när jag säger ”vi” så menar jag såklart ”jag”.
För det första: vägen dit. Flyger en till Biarritz el Bilbao är det ju inte så himla lång resa till San Seb, men vi åkte buss från Barcelona och det var så sjukt fin väg att jag mest satt och tog såna här underbart vackra bilder med charmigt genuint buss-smuts på rutan till höger i bild. Okej jag fattar att det inte framgår exakt hur gosig utsikt vi hade från bussen men ni får ta mitt ord på det.
För det andra: stans utseende. San Sebastian är inte slagen med fulkäppen direkt. Det är imponerande stenhus, nästan Paris-aktigt, blandat med strand och kanal. Men det här är nästinitll enda bilden jag personligen har på stan, men jag bad Google leta fram en bild ur sina arkiv och dom återkom med detta:
Fatta hur go denna stad är. Bakom lilla udden till vänster ligger surfstranden där vi hängde. Inte lika långgrunt. Här nedan står jag inne i denna bukt och njuter rakt ut av en solnedgång, ursäkta lågupplöst.
Det gick knappt att dokumentera på ett rättvist sätt för det var så mycket folk runtomkring oss som ville plåta exakt samma sak. Observera att jag har en hippiekjol, blev hippie under sommaren men mer om det senare när vi pratat klart om San Sebastian.
Huvudsyftet med resan var ju att surfa, och det finns massor av olika skolor att välja mellan. Vi gled in på Pukas surf av ren slump egentligen, men det blev skitbra och vår lärare Biggi var superpedagogisk, lugn och dessutom arkitekt så om det hade dykt upp nån krissituation med en utbyggnad som måste ritas om så hade han kunnat ta hand om det också. Om jag skulle planerat resan lite bättre i förväg hade jag nog åkt med Surfakademin som utgår från franska Biarritz (ligger bara nån timme från San Seb) men nu fick det bli såhär i stället och det var skitbra. Ni som följer mig på instagram vet att jag blev heeelt tokig i surf, så jag kommer antagligen snacka mer om det framöver.
Förutom surf så har San Sebastian en till riktigt bra usp och det är maten. I Baskien (som San Sebastian hör till) äter man inte tapas så mycket som man äter pintxos (uttalas pinchoss) som är som tapas fast på en liten smörgås med tandpetare i. Ok, fantasin kanske inte direkt flödade fritt när denna helt nya matgenre uppfanns men. Grejen med pintxos är till 50% hur man äter dom, alltså plockstilen. Det står oftast uppdukat på baren i massor av olika varianter, och så plockar man oftast själv vilka man vill ha, och sedan betalar man (oftast) de tandpetare som man har kvar på tallriken. Till det kan man t ex dricka txakoli (uttal tjack-oli) som är deras egen cava. Eller den kommer nog i lite olika varianter men oftast med lite bubblor. Såg för övrigt en hel del som fick ett glas txakoli till frukost.
Inte ett pintxosställe men absolut värt ett besök är Bar Nestor som jag fick tips om av en instagramföljare. Vi åt världens största köttabit och världens godaste tomatsallad (den är dom kända för, el jefe förklarar i tidningsurklippet hur den görs) och pimientos de padrón som ni säkert känner till men det är i alla fall små minipaprikor som steks med olivolja och havssalt och jag mer eller mindre lever på såna när jag är i Spanien.
Lina njuter rakt ut av køttet.
Här bodde vi, gulligt gammalt stationshus som nu var ombyggt till snäppet-över-vandrarhemsstandard-hotell. Alla andra hotell var antingen fullbokade eller SVINDYRA. Tips om du ska till San Sebastian: Airbnb.
Avslutar med efterrätt: det här var ett bra glass-hak. Testade ölglass! Eller snarare sorbet. Det smakade precis som ni tror att det smakar – tonårsfylla plus lite gott. De orden kan förresten sammanfatta vår San Sebastian-vistelse också hehe.