Detta råkade hända i veckan: jag impuls-adopterade en valp??? Äh, det var inte så impulsigt, jag har ju haft kontakt med Hundar utan hem ett tag, och när Carina som jobbar för dom hörde av sig och undrade om jag kunde vara jourhem åt två små valpar som skulle komma med flyg från Irland kändes det som en no-brainer.
Att vara jourhem innebär alltså att en tar hand om hunden tills dess att den får ett permanent hem. Det första som händer när hundarna blir omhändertagna är nämligen att dom hamnar på ett dog shelter, och även om det är ett bättre ställe än dom varit innan så är resurserna begränsade, och dom som jobbar där har ingen möjlighet att ge alla hundarna den kärlek och omtanke dom behöver. Ni kan ju läsa mer på deras site om exakt hur det funkar, men Hundar utan hem jobbar alltså för att få hundarna till Sverige så snart det bara går, även om dom inte hittat en permanent placering. Och det är som sagt där jourhemmet kommer in, det som var meningen att jag skulle göra i typ en månad. Men. En åtta-fem-treåring kan ju räkna ut oddsen för att kunna lämna ifrån sig ett sånthär litet gull. Så nu sitter vi såhär när vi bloggar och jag antar att det kommer vara vi nu. Vet inte vad han heter än, vi har testat lite olika namn som inte känns helt hundra. Jag lutar mest åt Brorsan. Och apropå det, hans bror som kom med samma flyg? Han skulle bara stanna över natten så det inte blev för traumatiskt för dom med både flygresa och att separera. Men dom verkade så coola när dom hade fått va hos mig ett tag så brorsan (alltså brorsan, inte Brorsan, shit det här kommer bli krångligt) åkte vidare till sitt jourhem där han förhoppningsvis stannar eftersom dom bor nära oss. Om ni ens överväger att, eller känner någon som vill, skaffa en hund – lova mig detta snälla: att först kolla vad det finns för hundar att adoptera. Om inte din vilja att vara en bra person för dom här stackarna som aldrig haft nån räcker så har jag förberett lite rationella argument också *lägger upp handskrivet OH-blad på projektorn*:
– Hundarna är ofta extra tillgivna eftersom dom är så sjukt tacksamma att äntligen få lite kärlek och uppmärksamhet. Din helt nya renrasiga pudel kommer inte vara det på samma sätt.
– Adoptionsavgiften är 5500kr (vilket täcker resa och allt annat tjafs runtomkring), vilket ju faktiskt billigare än många nya hundar.
– Det går ju inte att förneka att valpar är sjukt gulliga. Men dom är även fett jobbiga, och att det funkade för mig nu är helt och hållet pga att jag snart har semester. När du adopterar en vuxen hund så vet du lite mer vad du får, och slipper allt det där med sömnstörda nätter som valpar innebär.
– Dom som jobbar med det här är sjukt bra på att matcha hund med adoptivfamilj. Om du köper en ny hund så är du ju lämnad lite åt ditt eget öde + google, för kenneln kommer nog aldrig att avråda dig att köpa en av deras hundar, om du inte är typ fälld yxmördare. Jag har pratat jättemycket med Carina om hur vi lever och vad vi kan erbjuda en hund, och därefter har hon funderat och pusslat ihop med olika möjliga matchningar, samt avrått mig från att adoptera en hund som dom jag skrev om förut.