Själv har jag svårt för när bloggare ber om ursäkt för dålig uppdatering, men eftersom ni är några som kommenterat min (bl a ”skärp dig eller lägg ner”, tack för den) så kommer det nu: förlåt. Jag har varit och flängt en massa. T ex i New York där jag fick mitt internet avstängt, och nu är jag på ett nytt ställe där internet inte funkar så bra. Men HEJ nu är jag här och kommer uppdatera en massa men kanske inte alltid så mycket bilder pga tog skitlång tid.
Men i New York var jag på ett nytt ställe som jag aldrig varit på, eftersom jag har svårt att prioritera x antal timmar på ett museum framför mina intrampade stigar när jag väl är i New York. Det närmaste jag annars kommit ett besök på the Metropolitan museum of Art är passagen i boken The Goldfinch av Donna Tartt som utspelar sig på detta museum. Nu var jag där eftersom min kompis Emi jobbar i ett av biblioteken där. Alltså, hon är inte bibliotekarie (även om jag tror att hon gärna skulle) utan sitter där med sin dator och skriver. Och så hade hon en gratisbiljett, så jag gick in. Och det är svårt att göra upplevelsen rättvisa på bild, men maffigt var det.
Vädret var ej ett problem.
Det här är Lucretia som tog sig själv av daga (får så sällan använda det uttrycket, men kändes så passande till det hon gör här) för att hon inte kunde leva med skammen av att ha blivit våldtagen. Så sjukt sorglig staty.
Att killarna och tjejerna som gjorde marmorstatyer även gjorde glas. Hur sjukt.
Typisk exempel på bild som inte kan göra verkligheten rättvisa. Takhöjden här är ca 15 miljoner meter. 
Några egyptiska små dekorationer. Så sjukt snygga.
En helt fantastisk grej med the Met är att den ligger precis vid parken, så utanför alla fönster är det träd. Inte aspeppade träd pga årstid såklart, men ändå lite mysigt.
Ja, och så har dom byggt ett egyptiskt tempel mitt i allt.